tisdag 24 december 2013

Julevangelium från byn

Julen är här, 
och lyser frid på jorden.
Glädjen är stor,
i ett barns klara ögon bor den.
Julen är här,
i våra mörka länder.
Kom låt oss ta varandras händer,
när julen är här.

Och jag vill,
tända en stjärna till,
den som är frusen och gått vill i världen.
För den som inte finns hos oss,
tänder vi nu ett bloss,
brinner en låga klar
kom hit här är den.

(ur Julen är här av Butt & Rydell)

Vi är framme. Vid resans början eller vid resans mål. Julafton.

Resans start; Jesu födelse och på kyrkoårets fjärde helg. Eller. Resans mål; julklappar. Det går nästan att ta på förväntningarna som ligger i luften och som strålar ur barnens ögon. När kommer tomten? Om några timmar finns det bara rivet papper under granen. Tomtens färd går vidare till andra snälla barn.

Julafton är start och mål på samma gång. Ur olika perspektiv. För en del är julafton en del av resan, kanske ett kort stopp, eller en längre flykt från kommersen. 

Oavsett om julafton är start eller mål, eller om den känns helt ovidkommande, är det svårt att helt undgå julfirandet i vårt land. På facebook har statusraderna de senaste veckorna dominerats av känslouttryck kopplat till den stundande julen. Förväntningar, förhoppningar, förfäran och förmaningar. Alla har tankar om fenomenet jul. Framförallt fenomenet kommersiell jul. Många stressas av allt som andra tycks hinna, en del påtalar hur lite man bryr sig om spektaklet och andra försöker behålla lugnet. Många är nog de, som likt mig, både längtar och stressar och ibland förfasas av hela jippot. 

Jag var i kyrkan i morse. Jag vill gärna att mina barn ska få en lite dust av julen ur ett kristet perspektiv. Innan vi brakar rätt in i kaklet med alldeles för mycket mat, för många paket och bortskämda barn och vuxna. Att de ska veta att det inte är tomtens födelsedag, utan Jesus.
Jag fick med ena grabben, som glatt sjöng "blinka lilla bajskorv där" och berättade att kamelen fes när den kom till krubban. När prästen frågade vem väntar på idag ropade alla barn i kör: TOMTEN!
Kollekten idag gick till barn som upplevt våld. Ett värdefullt bidrag, oavsett om gåvan ges med kristna eller "bara" medmänskliga skäl. 

Barn som är utsatta, av olika skäl, väcker ofta extra känslor just kring jul. Många är de som delar sina tankar om att alla barn är värda en vit jul. Att barn ska slippa alkohol, droger och våld på i julhelgen. 

Julen är i första hand barnens högtid, definitivt om vi helt skalar bort det kristna budskapet. Min önskan är att alla människor, barn och vuxna, får uppleva en fröjdefull jul, med kärlek, gemenskap och vänlighet; mat på bordet, kläder på kroppen och omsorgstagande ansvarsfulla vuxna omkring sig. En vit jul är drömmen för det barn som upplevt fylla och våld. En utopi för många. I andra hem, där alkohol, droger eller våld inte förstör och förgör, där kan vuxna med gott samvete och gott omdöme väl unna sig en snaps till sillen och lite glögg utan att behöva ha dåligt samvete. Tycker jag. 

Under storhelger, som jul och midsommar, konsumeras det mycket alkohol i vårt land. Detta leder tyvärr också till ökat våld. Inget barn ska behöva leva i det. Jag uppmuntrar verkligen en jul i frid och att vi tänker på alla dem som inte har det så bra som vi önskar. Över hela året. Barn som inte alls ser fram emot loven, oavsett om det är vid jul, påsk eller sommaren. Barn som får hitta på något de fått i julklapp när de ska berätta i skolan efter jullovet. Barn som får fabulera semesterplaner innan sommarlovet. Barn som inte har någon julgran, några klappar eller någon kärleksfull vuxen vid sin sida.

Jag önskar att vi behåller dessa tankar om utsatta barn och deras familjer. På julafton. Vid nyår. På midsommar. Och de övriga 362 dagarna på året. Finns det någon som du är extra orolig för idag? Kan du göra något för denna person? Du kan inte förändra den andres liv i en handvändning, men kanske kan du tända en stjärna i någons liv?

Det räcker långt med att berätta att du finns där, om den andre vill. Ge ditt nummer till det där barnet. Fråga om han/hon har någon vuxen att prata med om det känns otryggt. Försäkra dig om att barnet vet att du finns där, den dagen då han/hon känner sig redo att be om hjälp. Berätta för arbetskamraten att du finns ett telefonsamtal bort, om han/hon vill prata under helgen.

Våga visa att du ser, och erbjud försiktigt din hjälp. Misstänker du att ett barn utsätts för våld eller annan grav omsorgssvikt så finns social jour alltid. Dygnet runt, året runt. Du når dem via 112.

Med hopp om en fin jul till er alla!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar