Julefrid och julestrid - en riktigt jävla lång statusuppdatering

Ibland vill man bara gräva ner sig i en snöhög (eller en grusgrop). På facebook rasar bilderna in; lyckliga familjer, lyckliga barn, lyckliga familjer. Fullbordat ut i kanterna. Bakgrunden som hämtad i en inredningstidning. Julstjärnorna blommar fortfarande. Likaså hyacinterna. Ungarna som hämtade ur en reklamfilm. Föräldrarna hämtade från en... Valiumkoma kanske? Kan ge mig fan på att deras granar inte barrar heller. Och knäcken fastnar inte i pappret. Alla är bara så jäkla störande nöjda och glada. Överallt ser man hur jäkla fint alla verkar ha det i juletid. Precis som alla andra dagar på året.

Nu tänker du kanske; skippa facebook då. Och ja, det har jag faktiskt gjort mer än annars iallafall, just under julledigheten. Inte för att jag inte velat kolla, men jag har liksom inte hunnit. I sedvanlig ordning har jag en stressnivå upp i taket, och kan inte stänga av. Skitirriterande.

Kvällen före julafton var halvmysig. Kompisar hade funnits här hela dagen. Spel och lek och kiv om vartannat. Mot kvällningen bestämde jag att vi skulle vara själva och klä granen och mysa med glögg. Alla höll inte med. Med varsitt spel framför fejset låg ungarna i soffan, medan jag snitsade upp ljusen. Ja, jag vet att jag kan ta spelen ifrån dem, men det lär inte bättra på varken mitt humör eller deras. Eller julstämningen. Slingan funkade iallafall! Efter femtielva försök att få dem att komma och klä granen med mig så gjorde jag det själv. Egentligen vill jag göra allt själv, för då får jag det som jag vill ha det. Men nu har jag ju för fan övat i 6 år på att låta barnen "synas" i hemmet (och det har de lärt sig, vill jag lova), och då ska de ju vara med. det är ju så man gör, kvällen före. Men... Jag hängde pliktskyldigt upp deras egenhändigt knåpade dagisprydnader ihop med mina egna lite mer sofistikerade. Haha. På kvällen uttrycker den större av de två, att han är så spänd inför julafton att han bara vill svära. Säga alla fula ord han kan. För att bli mindre spänd liksom. Alla somnar gott.

Julaftonsmorgon. Nä. Julaftonsnatt. Klockan 4 vaknar den yngre förmågan. Han vill öppna paket. Nu. Han somnar inte om. Han ömsom gråter, ömsom skriker. Kan vi gå upp nuuuuuuu? Neeeeeej, det kan vi inte! Klockan är 4, 5, 6... Det är NATT! Halv sju har jag fått nog, är lagom skitirriterad och tillåter honom att väcka sin brorsa. En kvart senare har de öppnat sina morgonpaket och undrar när resten ska öppnas. Hmmm. Om 9 timmar ungefär. En liten stund av lugn, nåväl, lek med nerf (pistol med gummiskott typ) så havererar humören i familjen. Ungarna håller på att slå ihjäl varann och jag får frispel. Skitjul. Varför i he***te har jag tagit ledigt? Jullov? Vem kom på den idiotiska idén? Håll skolan öppen för farao, kunskapsnivåerna sjunker ju så se till att ge dem vad de behöver. Hela året! Varje dag!!! Jag kan ha sagt att jag tänker "skita i julen och be tomten ta tillbaks julklapparna". Och kanske har jag även sagt att "det är tur för dig att tomten inte tittade in genom fönstret nu" vid något tillfälle. Kanske.. Jag minns inte riktigt...

Vid 11 var vi på plats i kyrkan och jag hoppades verkligen att lite andlig spis skulle ge oss alla lugn. Och... Det funkade faktiskt! Lillbus och jag satt längst fram, så att han kunde vara med och fixa julkrubban. Storfis satt med syrran och läste psalmboken. Sen var det julafton med halva familjen och allt flöt väldigt bra. Mycket god mat, som alltid hos min mamma, skön julstämning och lagom slappt. Lillbus hängde mest runt granen och lyfte på paket, räknade hur många som hade hans namn på samt konstaterade att de allra största var till honom. Tomten kom och han hjälpte till att dela ut paket. Konstigt bog kom hans egna först! Sen var det paket öppning och nöjda barn. Ingen självklarhet i vår familj kan jag säga. Sen kväll men helt aright ändå när vi kom hem. Jag ka mig före stora grabben, han var bara tvungen att fortsätta bygga lego lite till.

Sen kom juldagen. Juldagsmorgon glimmar. Ja. Tamigfan. Det gjorde den. Hela dagen glimmade. Barnen var uppe i ottan och byggde lego. Jag sov lite till. Alla var nöjda och glada och det var ta mig fasen den bästa dagen på riktigt länge! Lutfisk hemma hos mor på eftermiddagen och rätt som det var kom snö! Raskt avslut på middagen och hem för klädbyte och pulkaåkning i backen. Sen skottade de snö till 22. Underbart! Läge för måååånga uppdateringar på fejjan!

Sen kom annandagen. En annan dag. En skitdag. Allt gick på tvären och vi kunde inte samarbeta. Lika fyrkantig mor och son drar åt olika håll. Explosion. En riktigt tråkig dag som mot slutet räddades av stora storebror. Som sänd från ovan kom han med tåget från Malmö. Till vår allas förtjusning! Stackarn får öronen sönderpratade när grabbarna ska berätta allt de har att berätta sen sist.... Men jag hoppas han är nöjd ändå. Det kostar på att vara idolen med stort I liksom. Så börjar de extra sena nätterna för mellangrabben. Det är viktigt att få sitta ensam med storebrorsan och spela seeeent på kvällen, när vi andra två gått till kojs. Mysigt tycker jag! Så härligt att se dem tillsammans. Storebror frågade vad de önskar sig i julklapp; en svarade "Flygplan 2" och den andre säger "att du är hos oss oftare". Så härligt! Och svårt på samma gång. Det är en bit mellan oss och skolan kräver sitt. Men den önskningen från vår mest svårflirtade grabb är otroligt fin.

I dag är det dagen efter en annan dag. Livat i sedvanlig ordning. Kanske har jag sagt "vill du att M stannar flera dagar så skärper du dig nuuuuu". Kanske har jag sagt att " det finns två dagar nästa vecka när fritids är öppet, och jag kan jobba då". Då svarar den ene "jaaaaa! Jag vill till skolan!" Och den andre;" neeeej, jag lovar att skärpa mig". VM i dålig morsa... Jag som dessutom vet (i teorin) att vissa barn inte kan skärpa sig. Fan. Dessa misslyckanden. Om och om igen.

Nåväl. Lillbus till mormor och morfar. Storbusarna hemma själva. Och jag åker till bästa jobbvännerna för god mat och massor av snack. Bara vuxna. I en nyrenoverad lägenhet. Som är så jäkla fin. Och så jäkla vuxen. Vit heltäckningsmatta. Ryamatta under köksbordet. En vuxen. Inga skoberg. Inga legobitar som skär in i hälen. Inga chips i mattan och inga fläckar i soffan. Ljust, fint och personligt. Helt fantastiskt!

Nu är vi hemma igen, allihop. Grabbarna spelar (vad annars). Men... De samspelar, ej att förglömma. De spelar tillsammans på samma värld. De hjälps åt och planerar och konstruerar. Att få tre grabbar på 6, 8 och 15 år att hitta gemensamma aktiviteter är inte lätt, men i spelet har de verkligen varandra. Och det gillar jag.

En jul utan mannen i vårt liv, utan snö - som blev snö, massor av irritation och bråk. Men ändå. En jul med min fina familj. Mina föräldrar och syster med familj. Som jag inte skulle klara mig utan. Mamma som alltid ställer upp. Som hjälper mig genom varje vecka. Syrran som alltid finns där. Jag är lyckligt lottad, även om livet tycks pröva mig till bristningsgränsen ibland. Ibland mer och ibland mindre, tack och lov.

I dagarna får vi förhoppningsvis även träffa svärföräldrarna. Och kanske kanske småkusinerna med föräldrar. Det hade gjort julen komplett. Nåväl, halvkomplett. Pappan, tillika maken, är inte med. Men... Man kan inte får allt. Kanske är han hemma nästa jul då! Annars kostar det... En låååång och skön solsemester!

Sådärja. En jäkligt lång statusuppdatering. Bakom kulisserna. Inga bilder dock.

Kurrens julevangelium

Julen är här, 

och lyser frid på jorden.

Glädjen är stor,

i ett barns klara ögon bor den.

Julen är här,

i våra mörka länder.

Kom låt oss ta varandras händer,

när julen är här.

Och jag vill,

tända en stjärna till,

den som är frusen och gått vill i världen.

För den som inte finns hos oss,

tänder vi nu ett bloss,

brinner en låga klar

kom hit här är den.

(ur Julen är här av Butt & Rydell)

Vi är snart framme. Vid resans start eller resans mål. Jullov. Julafton.

Julafton är start och mål på samma gång. Ur olika perspektiv; resans start med Jesu födelse, eller resans mål med jullov, julklappar och härliga dagar med familjen. Det går nästan att ta på förväntningarna som ligger i luften och som strålar ur barnens ögon. När kommer tomten? En stund senare finns det bara rivet papper under granen. Tomtens färd går vidare till andra barn.

Oavsett om julafton är start eller mål, eller om den känns helt ovidkommande, är det svårt att helt undgå julfirandet i vårt land. På facebook har statusraderna de senaste veckorna dominerats av känslouttryck kopplat till den stundande julen. Förväntningar, förhoppningar, förfäran och förmaningar. Alla har tankar om fenomenet jul. Framförallt fenomenet kommersiell jul. Många stressas av allt som andra tycks hinna, en del påtalar hur lite man bryr sig om spektaklet och andra försöker behålla lugnet. Många är nog de, som likt mig, både längtar, stressas och ibland förfasas av det jippo som julen kommit att bli. 

Barn som är utsatta, av olika skäl, väcker ofta extra känslor just kring jul. Det är ledsamt att många barn idag har ont i magen för att skolan är slut. Det förväntas att man som barn ska tycka om skollov. För en del barn är det de värsta dagarna, när vardagens frizon med skola och barnomsorg bommar igen. När familjerna ska vara samlade, när var och en går hem till sitt. Dörren stängs. Ingen tittar in. Ingen tittar ut. Många är de som delar sina tankar om att alla barn är värda en vit jul. Att barn ska slippa alkohol, droger och våld på i julhelgen. Och vuxna också för all del.

Julen är i första hand barnens högtid, definitivt om vi skalar bort det kristna budskapet. Min önskan är att alla människor, barn och vuxna, får uppleva en fröjdefull jul, med kärlek, gemenskap och vänlighet; mat på bordet, kläder på kroppen och omsorgstagande ansvarsfulla vuxna omkring sig. En vit jul är drömmen för det barn som upplevt fylla och våld. Som lever med ont i magen för vad som kanske kommer att hända. I andra hem, där alkohol, droger eller våld inte förstör och förgör, där kan vuxna med gott samvete och gott omdöme väl unna sig en snaps till sillen och lite glögg utan att behöva ha dåligt samvete. Tänker jag. 

Jag uppmuntrar verkligen en jul i frid, och att vi tänker på alla dem som inte har det så bra som vi önskar. Barn som inte alls ser fram emot loven, oavsett om det är vid jul, påsk eller sommaren. Barn som får hitta på något de fått i julklapp när de ska berätta i skolan efter jullovet. Barn som får fabulera semesterplaner innan sommarlovet. Barn som inte har någon julgran, några klappar eller någon kärleksfull vuxen vid sin sida.

Jag önskar att vi behåller dessa tankar om utsatta barn och deras familjer. Och utsatta vuxna. På julafton. Vid nyår. På midsommar. Och de övriga 362 dagarna på året. Att jobba med barn innebär att kunna göra skillnad. Att kunna tända ett ljus ibland. Kanske är du den ende som ser barnet just idag? Ser på riktigt alltså. Kanske är det den där kramen som gör skillnad? Kanske är det orden som ger styrka? Kanske att visa; Jag tror på dig, när hela världen tycks rämna. Jag står upp för dig även om allt känns svårt. Jag ser att du har det tufft och jag ska göra vad jag kan för just dig. Du är värdefull. Du har rätt att må bra.

Om det finns en gud eller flera eller nåt annat, det kan inte jag svara på. Men OM det finns en högre makt, vad skulle du önska? Vad skulle du fråga?

"If God had a name, what would it be

And would you call it to his face

If you were faced with him in all his glory

What would you ask if you had just one question"

(Joan Osbourne, 1995)

Med hopp om en fin jul till er alla!

//Linda

Knäckebak

...hade ju suttit fint. Alltså en bak som knäcke. Eller hårdbröd som en del säger. En hård bak alltså. Inte en bak som jagar en när man springer. Eller som barnen slår till och utbrister -"se va länge den skakar!". 

Meeeen.... I brist på knäckebak fick det bli knäcke(bröds)bak idag. Med endast en omgång a´ 4 bröd brända. Lite svinn får man räkna med. Det blev ett litet test idag, får se om det faller i god jord. Innan om åren har det varit rödlöksknäcke, som haft en strykande åtgång. Nu testade jag en variant med nyponmjöl; vi får se vad som händer. Ska göra minst en laddning till, är ambitionen iallafall. Då blir det surdegstest. Har fått lite tips från en gammal kollega då vår bästa kavlingsblandning gått ur tiden... 

Ikväll var det julmarknad på grabbens skola. Tänk... där gick jag för ett antal år sedan. På den tiden var det stor traditionell julavslutning i en lokal i byn. Det var luciatåg, lotteri, dans, julspel, lekar, uppträdanden m.m. Det var kantorn på den tiden, eller musikläraren för oss barn, som höll i hela fixet. Festen gick i pension med honom. Tråkigt för festen... Och säkert var han en bra man, men jag var skiträdd för honom. 

Nu är det julmarknad utomhus där det säljs produkter som barnen till stor del gjort själva. Äppelringar, godis av olika slag, granprydnader, marmelad, m.m. Luciatåg blir det och så finns det förstås kaffe, glögg, korv m.m. till ett billigt pris. Barnen lekar och har skoj i mörkret. Vi vuxna snackas lite och dricker kaffe och handlar för den goda sakens skull. I år går överskottet till Filippinerna. 

Jättetråkigt dock, att det är så många familjer som inte kommer. Av olika anledningar förstås. Men.... Det kostar ingenting. Vill man ha lite saft och en muffins så är det 5 spänn. Barnen har kämpat med detta i flera veckor. Ledsamt för de barn som inte får vara med tycker jag.

Imorron ska jag lämna barnen... Hjälp! Det var en evighet sen och jag fick ta tydliga instruktioner från mannen idag om hur jag kan gå tillväga för att lyckas bra... Jag varskodde grabbarna vid läggning att det kunde bli så att de hamnade på fel ställen, typ ÖoB och bussen till stan, om de inte är hjälpsamma. I värsta fall iklädda endast kalsonger, kängor, mössa och handskar. Vi får se om det bet på dem... Jag återkommer i detta ärende.

Några bilder från baken.... eh....baket menar jag! Tjingeling!

Här ligger den lilla degen för vila... Precis som kroppen ibland...

En stund senare. Jag tänker mage. Mina grabbar ser min bak...

Den goa blandningen till kavling...

Sådär ja! En trave knäckisar! Eller...knäckebakar! 

If you had just one question

I juletid är skolans besök i kyrkan hårt ifrågasatt från många håll. Om det kan vi tycka och tänka men som tur är har skolverket gått in och reglerat hur en avslutning i kyrkan får gå till om den ska hållas där. Inga böner, ingen välsignelse, ingen syndabekännelse, ingen predikan. Skolan ska, enligt skollagen, vara icke-konfessionell. Vid mina tidigare julavslutningar i kyrkan, där skolan jag arbetar på valt att lägga sin samling, har vi varit många vuxna och barn som fått njuta av ro och stillhet tillsammans med varandra, samt sång och små spratt från prästerna och rektor. 

Budskapet som sändes med oss förra året var att vi ska låta adventshögtidens ljus speglas i oss själva, att vi kan vara ljus för varandra; att vi kan lysa upp den andres tillvaro genom ett enkelt ord, ett leende eller en blick; att vi är viktiga för varandra - viktigare än vi ofta tror. Det du gör mot den du möter idag kan färga dennes dag så mycket mer än du anar. Kanske mer än du hade avsikt med. 

Att vara varandras ljus innebär ju att lysa upp i mörkret. Att se den andre. Att visa - du finns för mig. Du är viktig. Ljuset kan brännas. Jag ser det ibland. I skolans värld. Utanför skolans värld. Barn som bränner varandra. Som ser varandra, på fel sätt. Som ser på varandra på felaktiga sätt. Som tolkar varandra utifrån tidigare erfarenheter av svek. Jag ser även vuxna som gör samma sak. 

Att jobba med barn innebär möjligheten att kunna göra skillnad. Att kunna vara ett ljus för den andre. Kanske är du den ende som ser barnet just idag? Ser på riktigt alltså. Kanske är det den där kramen som gör skillnad? Eller blicken. Kanske är det orden som ger styrka; jag tror på dig, även om hela din värld tycks rämna just nu. Jag står upp för dig även om allt känns svårt. Jag ser att du har det tufft och jag ska göra vad jag kan för just dig. Jag finns här.  

Om du var ensam. Eller utsatt. Eller ledsen. Eller rädd. Eller övergiven. Eller.... Om ditt barn var det? Eller kände sig så? Vad skulle du önska av den du mötte? Eller den ditt barn mötte?

I skolan där jag jobbar har ungefär hälften av eleverna annat modersmål än svenska. Vi har barn från många delar av världen, många etniciteter, många religioner, många färger. Personligen struntar jag i vilken gud du tror på, eller om du tror. Kanske tror du på något.. Men vet inte vad...

Advent betyder ankomst på latin. I den kristna tron handlar det om att fira herrens ankomst. Men det handlar också om att i den mörkaste av tider på året, finna ljuset som bryter igenom. Att i det oväntade upphöja det annorlunda och främmande. Att finna gemenskap och hopp i världens mörker. En del tror att det är gud som är räddaren i detta mörker. Andra tror på något annat, eller någon annan gud. Jag tror på medmänniskan, att vi finns här för varandra. I mörkret och ljuset, i hopp och förtvivlan, i nöd och lust.

Om det finns en gud eller flera, ingen eller något annat, det kan inte jag svara på. Men om det finns en högre makt, vad skulle du önska? Vad skulle du fråga?

"If God had a name, what would it be

And would you call it to his face

If you were faced with him in all his glory

What would you ask if you had just one question"

(Joan Osbourne, 1995)

Andra advent

Två veckor och två dagar kvar till jul. Det finns många projekt i mitt huvud som inte kommer längre. Ansvarig för verkställigheten verkar ha tagit semester. Jag är trött. Hostar mindre, men hostar. Mår illa idag [nej, jag är inte gravid]. Men det känns likadant. Molande ihållande illamående. Tänkte ta en postafen, men när jag läste i bipacksedeln att man skulle ta den 1-2 timmar före avgång blev jag skraj. Tänkte att avgång kunde betyda avgång till toaletten. Start för kräkningar. Så jag lät bli.

Nu sitter jag i sängen. Sitter för att om jag lägger mig ner så somnar jag. Det är lugnt i huset; mannen är på jakt, ena barnet är hos en kompis och den andre har tre kompisar hemma i spelhålan. Just nu struntar jag i att de spelar hela tiden. Jag behöver vila lite. 

Igår kväll var jag på en fantastiskt fin julkonsert i Algutsrums kyrka. Barn och ungdomar från kyrkokör och friskolan sjöng och spelade under ledning av fantastiskt duktiga Therese Wahlgren-Sundén och ackompanjerade av bandet "No Ties". Björn Rosengren framförde "O helga natt" så att håren på armarna reser sig. Han var sångare i husbandet på Sunwing i Åre när jag jobbade där för länge sedan. Lite skillnad på musik mot röjet på afterskin! Ingela Carlsson spelade dragspel och fiolfröken rev av ett solo på fiol, helt galet vad de kan! Lokalkändisen Kim Stranne framförde egen musik, riktigt riktigt bra! Har inte hört honom förut. Att få lyssna till dessa talangfulla och helt galet duktiga ungdomar är något speciellt. Om jag fick önska mig en förmåga på denna jord, då vore det att kunna sjunga och spela. Tidigare på dagen var jag på kalas med grabben, och där rev Sofia av låt efter låt på pianot, med sång därtill. Jag är så imponerad. Ett hett tips till nästa år är att skaffa biljetter till detta evenemang! Helt fantastiskt! Dessutom går alla intäkter till Lettiska barnhem! Win-win alltså.

Människor som kan sjunga och spela måste väl vara lite lyckligare än oss andra? De verkar ha så kul där på scen, ett glatt gäng som bara klämmer i liksom... Den som ändå kunde sjunga och spela...

Åter till listan på det som inte verkställts än:

- pepparkakshus
- pepparkakskrubba
- kransar av riset vi hittade i skogen (när vi letade svamp)
- arrangera blommorna som står i hallen, levererade av mor för en vecka sedan
- göra julkort med barnen
- göra godis
- baka knäckebröd
- hälsa på jobbet
- pyssla till granen
- luncha med arbetskamrater
- köpa julklappar
- fixa rediga vinterskor till grabben
- ......

Och jag sover bort flera timmar varje dag....

P.S Jag vet att julen kommer ändå. Jag vet att jag antagligen behöver vila eftersom att jag är så trött. Såvida tröttheten inte kommer av att jag vilar för mycket? Hur ska man veta? Jag vet att jag ska släppa kraven och att inga barn har dött av att inte få göra det som återfinns på listan. Jag vet... Men jag vill ju! Det känns inte som några krav eller måsten, det är saker jag vill. 

Ska bara pausa lite och fundera över vilket jag ska göra först! ;-)

Avslutningsvis lillkillens julhit just nu:

"Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent."

Julklappstider. Tips som värmer många!

Här kommer några tips om gåvor som ger glädje åt fler än två! Det finns något för nästan alla plånböcker. Och för de som inte har möjligheten eller lusten eller tron på att det hjälper finns möjligheten att låta bli! Det finns två typer av gåvor; den ena är där du köper en sak och viss del av vinsten går till välgörenhet. Det andra alternativet bygger på att du köper en viss sak/tjänst att skänka och ibland får du också ett gåvobevis.


Lokalt vill jag slå ett slag för Stadsmissionen i Kalmar.
http://www.kalmarstadsmission.se/
Tidigare har man kunnat lämna in paket till jul som ska innehålla något som värmer, något som luktar gott samt något som smakar gott! Paketet skulle märkas med man/kvinna/unisex. Andra sätt att stödja verksamheten är att skänka, handla i second handbutikerna eller att jobba som volontär.


I Barncancerfondens gåvoshop hittar du de sötaste virkade nallarna nånsin; Vilja och Tryggve! Där finns även julkort, smycken, kalender m.m. Sååå viktigt forskning att stödja!
http://www.barncancerfonden.se/julbutik/



På Unicef kan du köpa vaccin, myggnät, startpaket i alla dess former, rent vatten, vätskeersättning, filtar, skolpaket, fotbollar, hiv-test, bebisvåg, cykel, poliovaccin, leklåda m.m. Fantastisk möjlighet att ge en gåva som hjälper många. När du köpt din gåva kan du skriva ut eller få sänt ett gåvobevis att ge till någon, eller att behålla själv förstås!
http://unicef.se/gavoshop

Unicef har även en butik där du kan köpa fina julklappar till dina nära och kära, samtidigt som du gör livet lättare för anda människor på jorden!
http://unicefbutiken.se/




Ung cancer har ett brett utbud av artiklar. Jag gillar tavlorna, armbanden och julkorten mest!
http://shop.ungcancer.se/




Hos Barnfonden kan du köpa både gris och get. Eller kanske du hellre tar en skolbänk, myggnät, skolböcker, matpaket, mamma-kit eller fruktträd så finns det också. Hjälp till de som verkligen behöver!
http://www.gavokatalogen.barnfonden.se/?prcode=12i008





I Rädda barnens shop kan du köpa designprodukter i olika prisklasser där viss del av vinsten går till behövande.
http://shop.rb.se/Section/Section.aspx?SectionId=5012613&MenuId=3722


På Hjärnfondens hemsida kan du bidra med en slant till forskning inom raden för en mängd olika diagnoser. Här stödjer du forskning kring sjukdomar som narkolepsi, bipolarietet, ALS, alzheimers, aspberger, MS, adhd, autism, epilepsi, parkinson m.m.
(Hitta alla diagnoser här http://www.hjarnfonden.se/hjarnan-och-nervsystemet/diagnoser__19).
http://www.hjarnfonden.se/ge-en-gava/privat


Hjärt- lungfonden tar också emot gåvor för att driva sin forskning framåt;
http://www.hjart-lungfonden.se/Stod-oss/