Det borde vara var och ens rättighet
att komma ut på en vårpromenad i morgonsolen. Eller skyldighet för
den som kan. De andra borde få komma ut i vårsolen utan att
promenera. Till alla er arbetsgivare; lägg in en obligatorisk
vårpromenad på schemat för alla era anställda. Nu! Pronto!
Herrejösses som prestationerna skulle öka. Glädjen som skulle
spridas i arbetsgruppen. Affektsmitta.
Jag har gjort ett val idag. Jag skulle
städa men valde att strunta i smutsen och ta en promenad istället.
Smutsen lär ju ligga kvar när solen går i moln... Kan ju ta den
då.
Vårsolen lyste och värmde. Håkan
Hellström i lurarna. En intervju med anledning av att han släpper
en ny skiva idag. Jag har lyssnat på flera intervjuer med Håkan och
idag slogs jag av hans förmåga att slingra sig. Att undvika at
svara på frågorna så som det förväntas. Inga avslöjanden, allt
är möjligt. Fritt att tolka. Privat eller fiktion, vad spelar det
för roll? Huvudsaken är att låten blir bra.
Under promenaden infinner sig en närmas
euforisk känsla. Religiös kanske den skulle sagt, som vet hur den
känslan känns. Jag vet inte det. Men hala kroppen fylldes med nåt.
Som var bra. En lycka. Över det lilla. Över våren. Över
återuppståndelsen. ...Väcker upp det som varit dött... Är det
”Den blomstertid”?).
Varje liten knopp, varje liten blomma som stretat sig upp når in i
min själ. Jag vaknar själv. Känner hur vinterpälsen ropar: fäll
mig. Gör dig av med mig. Kom loss, kom ur sin dvala. Släpp fram
våren i dig. Känslan kopplar grepp om mig;
Det
borde göras ett tillägg i den mänskliga rättigheterna! Var och
ens rättighet att varje dag få en dos av vårsolen!
De som känner mig vet att jag lite för sällan gör
såna här bra val. Vårsol istället för städning. Bolibompa
istället för disk. Lek istället för allvar. Men idag... Idag är
början på resten av mitt liv. Kan jag börja om, göra nya val?
Inse med både förnuft och känsla. Att smutsen finns kvar. Att
disken finns kvar. Att allvaret finns kvar. Men stunden är nu, sen
är den borta. Att få sitta vid barnens sida och se ett barnprogram.
Att njuta av en promenad i skogen. Att leka. Medan tid är. Inget är
beständigt (förutom damm och disk...). Kan jag byta fokus? Fånga
dagen? Fånga stunden?
Längs stigen kant ser jag krokus och skilla. Ett helt
gäng vintergäck. Några blåsippor och ett hav av snödroppar.
Solen värmer. Håkan sjunger ”det kommer aldrig va över för
mig”. Just då, där... känns det som om han talar sanning. Som om
känslan ska får finna kvar. Jag får kryssa mellan hästskiten, men
jag struntar i det. Ger blommorna och knopparna större plats.
Välkommen till Livets
dramaturgi by me. Stort och smått. Allvar och
lek. Att känna sig ensam och maktlös. Att känna sig stark och
kompetent. Att vänta på att bli avslöjad. Att glädjas och våndas.
Att tappa sugen. Att längta hem. Och längta bort. Om barn och
föräldraskap. Om att bära världens börda på sina axlar och att
känna lycka över vårsol. Om att ha barn i skolan och att jobba i
skolan. Om problemskapande beteenden och barn med särskilda behov.
Om att inte passa in i den snäva mallen. Om ADHD och sprattel i
kroppen. Om depression och om vägen tillbaka. Om att ständigt vara
på sin vakt. Om hjärnspöken och att fånga dagen. Att leva. Att
vara en enkel människa på en stor jord.
Livets dramaturgi handlar om mig och mina tankar. Förr
var jag kurren och skrev om kurrens tankar. Kurren har vidgat sina
uttryck till att omfatta det privata och personliga. Kurren lämnar
plats för resten av mig. Där kurren är en del av en helhet. Av
många roller.
På återseende, hoppas jag! Hoppas du också få känna
vårens värme idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar