Sannerligen är det vår. På min promenad igår, den som överskuggades av hundskit (naturell och i påse), var det ofantligt mycket blåsippor längs vägen. Dessutom dök de upp i många olika färger. Lila, blå och nästan vita. Helt underbart. Några små oblyga violer kantade också vägen.
Att ta en promenad i vårsolen är fortfarande lika ett lika stort halleluja moment som förra veckan. Kanske är det för att solen väcker den vintertrötta gladingen i mig? Kanske är det för att jag så sällan har möjlighet att ta den där promenaden? Kanske är det för att jag alldeles för sällan tar chansen när jag har den eller er om hjälp för att ta den. Jag vet inte. Det jag vet är att den gör mig gott i både kropp och själ, och jag borde verkligen se till att göra det oftare.
Något jag däremot borde se till att undvika är löpning. Förra året vid den här tiden fick jag för mig att löpning kanske kunde vara nåt för mig. Minimal planering och inga dyra gymkort. Sagt och gjort: "utrustning" inhandlades och jag började med ett program som skulle ta mig från soffan till 5 km på åtta veckor. Det gick över förväntan och efter de där åtta veckorna kunde jag springa 5 km och jag var såååå stolt. Sen... Sen hände inget mer. Jag orkade liksom varken längre eller snabbare. Tråkigt. Jag gör inte tråkiga saker. Av princip. Inte såna som jag inte måste alltså.
Hösten kom och mörkret med den. Jag tog mig tillbaka till soffan. Mycket snabbare än åtta veckor kan jag lova!Höst och en lång kall vinter har satt sina spår. Så kommer äntligen den efterlängtade våren. Och värmen. Och påminnelsen. Det kommer att bli varmare. Du kommer att ha mindre kläder på dig. Eftersom att de tenderar att krympa i garderoben under året som gått. hur ska du tackla detta? Du älskar sol och strand. Beach 2013 är runt krönet. Volangerna är vita. (Nu snackar jag inte om gardiner eller kjolar).
Okej. Jag fattar. Jag behöver komma igång. Kanske promenera nån gång då och då. Läser nån bilaga om att intervaller är bästa sättet att förbränna och skaffa kondis. Låter ju bra. Ger mig ut på ovan refererade promenad (den med hundskiten). När jag går brukar jag försöka knipa lite extra med röven. Jag har fått för mig att det tar lite mer liksom. Och så läste jag nånstans att andningen är viktig. Jätteviktig. In och ut genom näsan. Djupa andetag. Eventuellt ut genom munnen om du måste, men helst genom näsan hela tiden.
Ok. Intervaller, knipa och andas. Hur svårt kan det vara liksom? En minut klarar väl vem som helst? Jag ökar volymen i lurarna och börjar. Hur enkelt som helst. Flyger fram. Och dunsar ner. In genom näsan, ut genom näsan. Kniiip. Fan, byxorna halkar ner. Kniip. Så ramlar luren ur örat. I med den. Byxan halkar ner igen. Vid varje duns liksom. Går en stund. Andas jä-ligt snabbt. Typ väldigt anfådd. Efter en minut eller två. Börjar springa igen. Byxan glider neråt. Luren. Andas in genom näsan. Och ut. Rinner snor typ. Börjar gå. Byxorna stannar uppe. Jag kommer ihåg att knipa. Har jag inte läst nånstans att snabba promenader bränner lika bra (nästan)? Jo, visst har jag det?! Jag går hem. I rask takt. Med byxorna uppe och röven spänd. Så gott det nu går.
Jag är nog ingen löpare. Kanske är det bättre att följa naturens gång? Följa tyngdlagen. Neråt. Sluta kämpa emot liksom. Jag är inte tjock precis. Jag vet vad ni tänker. Många av er, som känner mig. Men... det är liksom mer fluffigt på något sätt. Och långt ner. Jag vill ju bara lyfta lite på valda delar, så de inte jagar mig så hårt i ryggen när jag försöker springa. Så brallorna kasar ner.
Vart kan man se dessa promenader? Själv gillar jag underhållning framför allt. När du fått in andningen, knipet och intervallerna kan du komplettera med stavar, sägs att det också ökar förbränningen och konditionen. Rullskor? / Lotta
SvaraRadera