Heder och samvete

Idag var jag och några kollegor på sopplunch med Arkan Asaad. Arkan kom till Sverige som treåring och växte upp i Eskilstuna med sin familj. Som nittonåring blev svenskuppväxta Arkan bortgift med sin kusin från Irak. Om detta berättar Arkan i sin debutbok "Stjärnlösa nätter" som kom 2011. Den ligger på mitt nattygsbord....

Arkan berättar snabbt, intensivt, sorgligt och skämtsamt om sin uppväxt i Sverige, sin snabbt Svensk-anpassade pappa och förvandlingen som sker när fadern återvänder till Irak femton år senare. Arkan berättar utan bitterhet, utan hat och utan skuldbeläggande. Han lyfter hederns problematik genom att påminna oss om det kulturella arvet och om hur vårt västerländska individualistiska samhället står bjärt i kontrast med den kurdiska kulturen med underkastelse inför gruppens bästa.

Att Arkan rönt stor framgång med sin bok och är en fullbokad föreläsare runt om i Sverige är lätt att förstå. Hans sätt att framföra sitt livs historia innehåller en lagom dos av skämtsamhet för att allvaret ska gå att ta in. Uppväxt i en totalt västerländsk kultur kan jag aldrig förstå hur det kan ske, men jag kommer en bra bit på väg genom Arkans beskrivning. Att han berättar om  att han som man blir bortgift är förstås en annan dimension som gör att han får lyssnare. Vi hör mest om hur flickor gifts bort och hur männen bevakar och styr.

Heder är svårt och stort och har många skepnader. Vi som jobbar med barn och ungdomar, som jobbar i skola, som möter människor... Vi måste blir bättre på att se. Att våga se. Att våga agera. Ifrågasätta. Informera. Ställa krav. Ibland är vi för flata. För svenska. För rädda.

...Nämen inte kan väl vi tvinga dem att låta sitt barn följa med till simhallen? Näe, vi måste respektera olika kulturer. Näe... Inte kan vi väl ifrågasätta att flickan alltid måste direkt hem från skolan. Att hon inte får vara med på fritidsaktiviteter. Att hon inte får leka med pojkar. Näe, vi måste respektera andra kulturer...

Att respektera människors rättigheter, barnens rättigheter måste alltid väga tyngre än att respektera förtryck accepterat i andra kulturer. Att respektera barnets rätt innebär att stå upp för barnet, att informera föräldrarna och att jobba med att påverka, avdramatisera och utbilda. Vad som krävs för betyg i skolan; vad barnen har rätt till i fråga om fritid, utveckling och rätten att få välja. Vem man vill leka med, vem man blir kär i och vem man kan tänka sig att gifta sig med.

Jag kan förstå att hederskulturen finns, jag kan förstå att familjer uppfostrar sina barn som man gjort sedan urminnes tider, jag kan förstå att vi ser mycket av detta i vårt land idag, jag kan förstå att det tar tid, tid och åter tid att komma vidare, men...

Jag kan aldrig acceptera det. Jag måste våga se. Försöka påverka. Agera. För att ha rent samvete. För att bevara min heder.