Nä nu jäklar

Det blir en del klagosång här. Och klagar jag inte på mitt eget så är det på samhällsstrukturer och allmänna dumheter. Men nu jäklar. Idag ska jag inte klaga. Tvärtom. Jag ska säga det jag har fått glädjen att känna varenda dag denna vecka. Att jag har ett så himla givande jobb. Och så in i helsikes trevliga och roliga och tokiga arbetskamrater. Jag har ju gillat mitt jobb mest hela tiden, men just denna vecka har det slagit mig så många gånger. 

Idag på morron när jag gick från bilen så mötte jag en pappa som lämnat sina barn. Oj så glad du ser ut, säger han. Ja, det är ju fredag och solsken säger jag lite snabbt. Och så var det, vilket kändes bra. Men sen kom jag på att det där fåniga leendet har funnits där mest hela tiden i veckan. För att det är så kul att vara där liksom. Jag får förmånen att träffa så många härliga ungar och en hel del härliga föräldrar också för den delen. Visst är del en hel del svåra saker att hantera. Men det är min uppgift, och jag kan verkligen känna glädjen i att ibland få känslan av att kunna göra en liten liten skillnad för någon. 

Nog är det mycket att göra. Det är det alltid, men efter tre månaders frånvaro så är det extra mycket kan jag lova. Det gäller att prioritera, vilket inte är varken lätt eller kul. Allt känns viktigt fast på olika sätt. Men det är bara att gilla läget och göra det jag kan just här och nu. Sen finns ju den vanliga risken att köra slut på all energi på jobbet, vilket inte gynnar hemsituationen. Jag ska verkligen försöka hushålla lite på jobbet så att det räcker hela dagen. Jag är iallafall inte lika dödens trött varje dag jag kommer hem, och det är ju positivt. Då går det åt rätt håll!

Nu ska jag ta och packa lite grejer innan jag stoppar kidsen i säng. Imorron ska jag nämligen checka in barnen hos mina föräldrar och mig själv på hotell! Ska möta upp kär vän på halva vägen och bara äta, dricka, tjöta och sova! Lyxigt värre!