tisdag 15 december 2015

Fatta hur viktig DU är!!!

Tankar kring artikel i Barometern 151215
http://www.barometern.se/oland/nagot-maste-goras/

Jag blir verkligen fundersam när det är ca 10 föräldrar som kommer, när kommunens bjuder in till möte gällande våra barn och ungdomar, utifrån en stor oro för det som händer i och kring Köpstaden [eller andra ställen]. I den allmänna inbjudan, som gått ut via sociala medier och kommunens hemsida, framgår att det är personer mellan 11-31 som rör sig där, och att det förekommer droger, alkohol, stölder och skadegörelse mm.

Kanske skulle kommunen gått ut med tydligare inbjudningar genom skolor t.ex., men jag tror inte att det är där bekymret ligger. Hade man lagt ut en inbjudan till gratis julbord via facebook så hade det nog kommit fler än 10 personer...

Å ena sidan förstår jag mekanismerna bakom; de som känner att de har koll på sina barn känner sig inte berörda och de som känner sig berörda varken orkar/kan/vill inte se. Å andra sidan blir jag uppriktigt ledsen över att vi, i dagens samhälle, fullständigt tappat tänket om ett gemensamt ansvar för våra barn. Detta är, enligt mig, inte ett individuellt problem, utan en produkt av samhällsutvecklingen och den (för) långt gångna individualiseringen.

Men.... även om vi inte känner att detta rör oss just idag, så är det ändå något som angår många av oss. Kanske finns någon jag känner till, i riskmiljöer? Kanske kommer mitt barn hamna där? Eller hans vänner? Kanske är det jag som inte vågar/orkar/vill gå på en sån här träff om några år?

Då skulle jag var så otroligt tacksam om någon annan förälder bjöd med mig, eller gick dit själv om jag sa nej; jag kanske inte mäktade med. Att någon förälder som hade sitt föräldraskap lite mer "under kontroll", ändå tog sig tid för att denne såg att det fanns andra barn som hade det svårt. Som hamnat i olämpliga miljöer eller sammanhang. Som kunde slåss när jag inte fixade det.

Tillsammans kan vi föräldrar göra så otroligt mycket. Utan att skuldbelägga vare sig föräldrar eller barn kan vi finnas där för barn och ungdomar; våra egna och andras, och visa att vuxna bryr sig. Att vi faktiskt finns där, även när stormen blåser. Det vi investerar i barn och ungdomar idag, är vad våra barnbarn får tillbaka. Hjälps vi åt att skapa en trygg miljö, så är vi alla vinnare.

Enligt artikeln så kommer det ges möjlighet till att delta vid ett nytt möte i februari. Då finns en ny chans att påverka. För oss alla. Alla kan göra något, men ingen kan göra allt.

P.S. Ja, jag är partisk. Jag har varit ung, jag har barn, jag känner ungdomar, jag har jobbat i skolan, jag jobbar inom kommunen. Men jag tror ändå att vägen framåt möts bäst med en vän vid sidan.