Ideella krafter ger barn möjligheter

Vilka pärlor, vilka före bilder, vilka fantastiska människor helt enkelt. Jag syftar på ideella krafter inom ungdomsidrotten. Om de, företrädesvis unga, men även äldre, som lägger så mycket tid, kraft och energi på att lotsa små barn in i idrottens föreningsliv. 

Varje vecka är jag på en eller två olika aktiviteter med 5-åringen. Det är friidrott och fotboll på agendan. Friidrott och fotboll i syfte att väcka intresse. Intresse för idrott, rörelse, gemenskap och träning. Att på ett lekfullt sätt komma i kontakt med höjd, längd, häck, stafett och fotboll. Att vara i grupp med andra än dagis/skolkompisarna; att lyssna på någon annan än den bekanta pedagogen; att upptäcka sin egen kropps förmågor och begränsningar. Helt utan krav på prestation. Utan uppdelning av flickor och pojkar. Utan bedömning. 

Ett sätt att ta tillvara det lilla barnets nyfikenhet, självförtroende och vilja att lära, innan vi börjar ta detta ifrån dem. Vi vuxna. Våra skolsystem. Idrottsrörelsens toppning av lag. Sortering av bra och dåliga, tjejer och killar...

Här får barnen vara barn, tillsammans. Mötas på samma villkor, med samma förutsättningar. Gör det du ska utifrån din förmåga och ha kul. Kämpa, öva, misslyckas, prova igen, lyckas; och framförallt - ha kul!

Att fånga en grupp av 20-30 barn i åldrarna 5-8 år är ingen barnlek. För många. Men... Varje vecka, oberoende av vilken idrott vi är på, så förvånas och imponeras jag av ledarnas självklara ledarroll. Hur barnen liksom "bara" lyssnar och följer med. Visst är det sprattel i både ben och armar, det tisslas och tasslas och knuffas och petas lite, men de hänger liksom med. Glada. Pigga. Stolta. Nyfikna. 

Jag önskar av hela mitt hjärta att min grabb och hans kompisar ska få fortsätta känna glädjen i att utöva idrott på sin nivå, för att det är kul. Att de ska få möjlighet att fostras i gemenskap byggd på glädje och utveckling. Utveckling i förhållade till sig själv. Jag hoppas ännu mer att de ska slippa sorteras bort för att de inte håller måttet. Att de ska slippa skiljas åt från sina kompisar i alltför tidig ålder, för att de hade "fel" kön. Jag önskar att alla barn fick uppleva den sanna glädjen i att röra sig, att utmana sig själv och att vara bra som den man är. I föreningslivet och inom skolidrotten. 

Jag är så otroligt imponerad av er verksamhet och av er ledare som gör detta för våra barn. Ideellt. Helt fantastiskt. Imorron sänds Eldsjälsgalan, där ledaren Arne i grabbens friidrottsklubb är nominerad till Årets eldsjäl. Hur det än går där så är det förstås en mycket fin nominering. 

Med denna text vill jag passa på att ge cred även till de andra krafterna i Färjestadens barnidrott samt andra ledare runt om i landets barn- och ungdomsverksamheter. Ni är guld värda!