Egna barn och andras ungar...

Är det inte märkligt? Att ens egna barn kan gå en på nerverna inom två sekunder tillsammans. Sen är man (typ jag) barnvakt åt vännernas barn och då funkar det helt plötsligt att släppa alla måsten och spela spel och leka och föra kloka samtal. Till och med att skoja vid matbordet och inte tjata om att äta när barnet inte vill äta... Hmmm... Kanske borde det heta "Egna ungar och andras barn"?

Ofta har jag reagerat på när män (oops, skrev jag det?); jag menar förstås när någon säger att denne ska vara barnvakt och det visar sig handla om dennes egna barn. Då är man ju liksom inte barnvakt. Eller? Å andra sidan var nog pappan i "Familjen Annorlunda" det igår. För dig som missat detta eminenta program så handlar det om familjer med en herrans massa barn. Pappan då... Mamman skulle åka på tjejhelg någonstans varpå han blev ensam hemma med alla barnen över helgen. Vad säger han? Jo - att han ska vara hemma och göra mammans jobb! Hahahaha! Det stämde väl förstås, jag tror att hon var hemma med de himla massa barnen, men det lät liksom lite omodernt. Hur som helst; barnvakt till sina egna barn. Då undrar jag vem man vaktar dem åt. Vaktar jag barnen åt min man när han är på gymmet? Vaktar han barnen åt mig när jag är på jobbet?

Idag tänkte jag iallafall att det kanske vore bra att barnvakta sina egna barn ibland. Om det innebar en större närvaro av mig själv. Att visa lite extra förståelse, att lägga två och tre fingrar i kors för att undvika bråk, att vara lite extra intresserad och att släppa allt annat en stund extra.

Antagligen är det väl bara så att vi har lättare att göra detta ett tag då och då, för att andras barn ska uppleva vistelsen hos oss som lite extra bra liksom. Och det är ju enklare några timmar. Att låta hushållet stå still alltså. Sen är det väl det lilla faktum att ingen kan trycka så hårt och så snabbt på precis rätt (egentligen fel) knapp, som ens egna små liv. Och stora för all del! ;-)

Nåväl. Jag får försöka ta med mig lite lärdom av dagen... Ska nämligen vara barnvakt då mannen just drog iväg på jakt. Ska mysa ner oss i sängen och läsa lite Bamse tror jag minsann. Och prata om dagen (om nån nu vill berätta något...) och räkna ner dagarna till Sälen-resan och till Antons födelsedag och... Sova!

Imorron är det dessutom näst sista strålningen för mig! Tjohoo säger huden!