Det exploderar verkligen i naturen just nu. Första våren i huset, 2008, var jag väldigt fundersam över vad vi skulle plantera som höll sig snyggt och prunkande jämt. Såna växter finn sju knappt. Eller ja, vintergrönt bar finns ju förstås. Men blommor... Hur som helt tyckte jag att en trädgård om höst-vinter-vår såg död, grå och trist ut. Idag är jag av en annan uppfattning.
För två veckor sedan var det små, små knoppar rabarber som stack upp ur jorden. Bärbuskarna såg döda ut, likaså gräsen. Nu, två veckor senare finns det rabarber att skörda, bärbuskarna har fyllt med blad och ur de torra grästuvorna kommer nya små gröna strån. Klematisen har fått stora knoppar på sina "döda" grenar och alunrotens blomstänglar har kommit två decimeter. Att få följa växternas pånyttfödelse är lite halvt religiöst för mig. Tänk om jag valt endast vintergrönt. Herrejösses så tråkigt.
Som du märker så ligger trädgården mig varmt om hjärtat. Gräsmattan också! Den gröna, knöliga, hårda, maskrosbeprydda mattan. Men den ska jag sätta tänderna i snarast. Köpte hem en pall dressjord igår. Typ 2,1 kubik närmre bestämt. Så här ska dressas. ;-) Men först klippa, räfsa och vertikalskära. Hoppas kunna leja min käre far till det sistnämnda....
Idag skiner solen på ön och temperaturen var 13 grader klockan 6, så vi får nog en riktig försommardag Jag verkligen älskar sol och värme. Drömmer mig bort på solsemester titt som tätt, men idag kan jag njuta hemma på ön. Idag ska barnen och jag på kosläpp, en mysig vårhappening där de vintertrötta kossorna släpps ut på årets första gräsbete. Det blir skutt och stångning och lite lagom underhållning för barn och vuxna. Lite bulle och saft till det och sen hem och påta i trädgården igen.
Ännu en dag fylld av hopp! Härligt! Dessutom bara 4 dagar kvar tills familjen blir fulltalig för fyra veckor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar