Juldagsmorgon

...glimmar inte riktigt. Inte på det sätt jag först associerar till att glimma. För några dar sen planerade jag min återgång i arbete till väldigt snart, men nu... Medicinerna börjar göra sitt till och det är inte kul. Sur, irriterad, trött och allmänt ur form. Vill bara dra filten över huvudet och sova. Eller ligga och glo. Blä. Låt detta gå över snabbt. För allas trevnad.

Trots tråkmåendet idag så vill jag ju skriva något om självaste julafton. Tar lite från förra året och fixar till enligt årets upplevelse.

Igår var det självaste julafton. Dagen barnen räknat ner till. Dagen som jag själv räknat ner till. Som jag bakat till. Slagit in klappar till. Gjort godis till. Köpt nya kläder till barnen för... Som jag bara varit ytterst lite stressad inför, vilket skiljer sig från tidigare år.

I år blev julen grön. Och förhållandevis varm. Med lite regn. Grått. I vanlig ordning firade vi jul nära hemmet, praktiskt, då jag kunde köra hem två gånger under kvällen och hämta saker jag glömt. Också det enligt traditionen. Vi var i kyrkan på förmiddagen, och grabben fick lägga Jesusbarnet i krubban, under tiden som prästen berättade om sagan om julnatten i Betlehem.

För än så länge är det en saga, en saga bland andra, för våra barn. En saga som inte intresserar mina barn nämnvärt. De har inte tagit ställning till någon tro eller religion än. Tack och lov. De är inte heller färgade av debatter om julavslutning i kyrkan, om pepparkaksgubbars vara eller inte vara, om ok i baken i tomtens verkstad eller om religioners baksidor med krig och förföljelse. De är "bara barn" som lyssnar på en saga, som lämnar en peng till barn som har det svårt och som är tillsammans med kompisar i en fullsatt kyrka där prästen berättar sagan. Sagan om barnet och stjärnan och stallet. Barn som väntar på tomten och funderar på om kameler fiser.

Tomten kom med efterlängtade klappar. Maten åts i omgångar (mest hela tiden) och Kalles jul och Karl-Bertil Jonssons julafton följdes i olika intressegrad. Mest av oss vuxna. Allt löpte av enligt den trygga tradition vi har i vår familj. Som det alltid har varit liksom.

Även om dagen började med grått ute och grått sinne, så glimmar juldsgen ändå på nåt sätt. I lugnet som lagt sig. I den avslappnade känslan som infinner sig dagen efter. Efter något som man planerat för. Sett fram emot eller våndats för. För sån är ju julen, efterlängtad för en del och fasansfull för andra. Men idag kan vi alla andas ut. För julafton har passerat. Och hur den än blev så är den över.

Idag går mina tankar till alla som haft en jobbig jul. Med eller utan familj, med eller utan vänner. Till dem som firat första julen utan någon kär, den den som firat sista julen med någon. Till den som inte hade det bra och till den som idag står med tråkiga minnen från igår. Tankar till alla som har en julhelg långt bortom tidningarnas julreportage och leksaksmagasinens glättiga sidor.

Idag är en ny dag med nya möjligheter. Idag är första dagen på resten av ditt liv.

God fortsättning till er alla!