Mycket av det som känns viktigt när jag är hemma och frisk kan te sig ganska betydelselöst när jag väl blivit sjuk. Eller avtrubbad av annan anledning. T.ex. var det otroligt viktigt för mig att raka benen mitt under värsta värkarna med första barnet. Jag kunde ju inte komma in till förlossningen orakad! Att jag sen knappt tog mig ut duschen var ett senare problem. När jag skulle opereras för några veckor sedan var hårvaxet viktigt. Och kläderna. Jag ville ju inte dassa omkring i sjukhusskjortan som jag hade gjort (helt ohämmat) efter andra förlossningen. I söndags när bröstet gick sönder var det trots blodflödet viktigt att duscha och vaxa håret...
Sen ligger man där. Nyvaken. Morfinfull. Hyfsat smärtlindrad men stelt operationsområdet. Dropp. Kanske kateter. Någon har sond.
Plötsligt spelar orakade ben, sjukhusskjorta eller ofixat hår inte någon större roll. Eller ingen roll. Nästa dag, när morfinruset lagt sig, smärtan tar sig igenom och känslor av sorg tar sig ton; då spelar det ännu mindre roll.
Men så. Plötsligt känns det bättre. Det gamla jaget återvänder. Men herreguuuud, hur ser jag ut? Har jag gått omkring såhär? Kolla mitt hår! Dra mig baklänges! Åh du milde.... Skägget... Skäggstrået på hakan. Packningen var INTE beräknad till fyra dygn. Alltså, ingen pincett!!
MEN... Hur morfinpackad, trött, ledsen, sur, tyst, gammal, ung eller vadfansomhelst så vill jag aldrig, och då menar jag aldrig, behöva ligga i en sal och skita i en blöja och få denna bytt i samma sal. Det är för mig helt obegripligt, att någon kan utsättas för detta. Patienten i sig var just då väldigt medtagen och hade säkert inte koll på att jag låg bredvid, men för mig blev det outhärdligt. Nu kunde ju jag gå därifrån, vilket inte alla kan. Men... Jag mådde inte heller bra utan hade behövt vila.
Att vi sedan spatserar omkring här på avdelningen med påsar fyllda med blod eller urin är ju inte heller en vacker syn. Själv fixar jag inte riktigt det, men det kanske är för att jag inte är där. Om jag får kateter nån gång (hoppas inte) kanske jag oxå går omkring och svänger lite kokett med kisspåsen om handleden? (Säger hon som lekte att det var Sangria i dränet...).
Avslutningsvis vill jag påminna er alla om att det finns alldeles för många ensamma människor på vår jord. Ett vänligt ord, att låna ut en tidning, att småprata lite.... Stadsmissionen tar emot gåvor till jul och spontant kan man ju t.ex. ge en lussebulle till sin busschaufför, som en härlig människa gjorde i morse! Det måste inte heller vara en ensam människa du uppmärksammar extra!
God natt alla kära och nära och långt borta!
Ett rent helvete att behöva spendera så mycket tid på sjukan o inte kunna göra något för att kunna bli bättre, bara hoppas på förstående personal som gör dagarna genomlevbara är ett måste. Men känslan att sedan få komma hem, ta en dusch o sova i sin egna säng är helt underbar o allt för mycket taget för givet. Hoppas att du snart får en mer dräglig vardag med en frisk kropp min vän, tillbaka med de dina. Kram!!!!! Du är stark, fuck cancer!
SvaraRaderaJag blir väl omhändertagen, tack o lov. Men den där duschen hemma... Den går inte av för hackor. Sen är ju er situation så annorlunda, kan bara försöka tänka mig in... Kram
RaderaDu skriver fint Linda. Det är intressant hur en del grejer blir viktiga för en. Det jag funderat över emellanåt är om man fått välja... hur hade jag valt? Många Erfareheter vi får är oxå dyrköpta....för dyrköpta? Men jag vill heller inte vara utan dimensionen att kunna känna djup samhörighet och empati med människor man inte behövt träffa mer än fem minuter, bara för att man själv simmat i gyttja i perioder. Ja, det är som de är Linda, jag önskar du sluppit den här gyttjan som du simmar i just nu. Nu är det som det är, vi har ju inte möjlighet att välja... jag är övertygad m att du muntrar upp i den sterila doften av sprit, instutionskläder och kroppsvätskor.Bli frisk nu, din tonåring (ha ha jag läste på fejjan;) ) Jag var på full i sjutton humör idag, (hade ev. urartat om du varit där), vi hade haft kul. Saknar dig på jollen. De hälsar. Kram Elna
SvaraRaderaÅh Elna din kloking! Det ligger så mycket i det du skriver. Det är nog både tur att vi inte kan välja och tur att vi inte vet vad som lurar bakom hörnet. Jag tänker ju att det som inte dödar, det härdar på sikt. Ibland är priset väldigt högt dock. Än känner jag mig stark och hoppfull!
RaderaVilken tur att jag inte var på Jollen idag då, det hade ju kunnat gå hur tokigt som helst! Tack söta du för ett glädjande möte! Kram