If you had just one question

I juletid är skolans besök i kyrkan hårt ifrågasatt från många håll. Om det kan vi tycka och tänka men som tur är har skolverket gått in och reglerat hur en avslutning i kyrkan får gå till om den ska hållas där. Inga böner, ingen välsignelse, ingen syndabekännelse, ingen predikan. Skolan ska, enligt skollagen, vara icke-konfessionell. Vid mina tidigare julavslutningar i kyrkan, där skolan jag arbetar på valt att lägga sin samling, har vi varit många vuxna och barn som fått njuta av ro och stillhet tillsammans med varandra, samt sång och små spratt från prästerna och rektor. 

Budskapet som sändes med oss förra året var att vi ska låta adventshögtidens ljus speglas i oss själva, att vi kan vara ljus för varandra; att vi kan lysa upp den andres tillvaro genom ett enkelt ord, ett leende eller en blick; att vi är viktiga för varandra - viktigare än vi ofta tror. Det du gör mot den du möter idag kan färga dennes dag så mycket mer än du anar. Kanske mer än du hade avsikt med. 

Att vara varandras ljus innebär ju att lysa upp i mörkret. Att se den andre. Att visa - du finns för mig. Du är viktig. Ljuset kan brännas. Jag ser det ibland. I skolans värld. Utanför skolans värld. Barn som bränner varandra. Som ser varandra, på fel sätt. Som ser på varandra på felaktiga sätt. Som tolkar varandra utifrån tidigare erfarenheter av svek. Jag ser även vuxna som gör samma sak. 

Att jobba med barn innebär möjligheten att kunna göra skillnad. Att kunna vara ett ljus för den andre. Kanske är du den ende som ser barnet just idag? Ser på riktigt alltså. Kanske är det den där kramen som gör skillnad? Eller blicken. Kanske är det orden som ger styrka; jag tror på dig, även om hela din värld tycks rämna just nu. Jag står upp för dig även om allt känns svårt. Jag ser att du har det tufft och jag ska göra vad jag kan för just dig. Jag finns här.  

Om du var ensam. Eller utsatt. Eller ledsen. Eller rädd. Eller övergiven. Eller.... Om ditt barn var det? Eller kände sig så? Vad skulle du önska av den du mötte? Eller den ditt barn mötte?

I skolan där jag jobbar har ungefär hälften av eleverna annat modersmål än svenska. Vi har barn från många delar av världen, många etniciteter, många religioner, många färger. Personligen struntar jag i vilken gud du tror på, eller om du tror. Kanske tror du på något.. Men vet inte vad...

Advent betyder ankomst på latin. I den kristna tron handlar det om att fira herrens ankomst. Men det handlar också om att i den mörkaste av tider på året, finna ljuset som bryter igenom. Att i det oväntade upphöja det annorlunda och främmande. Att finna gemenskap och hopp i världens mörker. En del tror att det är gud som är räddaren i detta mörker. Andra tror på något annat, eller någon annan gud. Jag tror på medmänniskan, att vi finns här för varandra. I mörkret och ljuset, i hopp och förtvivlan, i nöd och lust.

Om det finns en gud eller flera, ingen eller något annat, det kan inte jag svara på. Men om det finns en högre makt, vad skulle du önska? Vad skulle du fråga?

"If God had a name, what would it be

And would you call it to his face

If you were faced with him in all his glory

What would you ask if you had just one question"

(Joan Osbourne, 1995)