Ja, jösses vilken vecka.... Förra veckan var inte snäll mot mig, och den här blev inte bättre. Vilket jäkla slit! Tackar gudarna för att det ordnat till sig med grabbens skolgång igen. Några möten med jättefina och engagerade pedagoger och nya tag efter det. Nu blir det bra ska ni se!
Jobbmässigt är det dock kaotiskt. Den där känslan av att inte räcka till; att hinna typ hälften av arbetsuppgifterna; att känna sig så jävla maktlös inför situationer som uppstår. När man gjort allt och lite till. Men det inte funkar ändå . Gör nåt annat. Javisst, men vad?
Skolan idag, är en skola för alla. För ALLA. Oavsett svårigheter på olika plan. Den grundtanken är god, jag är verkligen för inkludering på alla sätt och vis. Men... Till vilket pris? Ska skolan verkligen inkludera barn så till den milda grad, att de skadar och förstör utbildningen både för andra och sig själva? För en sak kan jag lova; ingen av strulpellisarna gör det av jävelskap. Inte under längre tid. Fortsätter beteendet under lång tid finns det såklart en anledning. Och då menar jag inte bristande uppfostran.
I min mening finns det tillfällen då det skulle vara bättre med ett annat sammanhang. En annan klass, en mindre skola, en annan pedagogik... Men..
I dagens skola ska alla gå i samma klass. Alla ska passa i samma mall. I dagens skola är det föräldrarna som bestämmer. Om de inte förmår, vill, vågar eller orkar se fördelen med andra alternativ, då står vi många gånger maktlösa. Och det föder en enorm frustration hos mig. Att inte barnet ska kunna få möjlighet att tillgodogöra sig sin undervisning, i rätt miljö och med rätt pedagogik.
Som sagt. Veckan har varit tuff. Men tack och lov har jag kunnat ladda om mellan dagarna. Även om nätterna varit sådär. Tack och lov en gång till, för att jag hade handledning i eftermiddag. Kom dit som ett vrak och gick därifrån med ny lust att ta tag i mina dilemman. Och det ska man ju inte underskatta, en fredag som denna.
Som krona på verket har några fina vänner dragit in mig i socialt umgänge, inte mindre än tre dagar denna vecka. Det har verkligen fyllt på den tomma energitanken. Tack för att ni finns! Jag blir ju bara så urdålig på att ta hand om mitt sociala liv utanför jobbet när det blir så här. Är rätt kass på det annars också, när jag tänker efter. Speciellt när jag är ensam vuxen hemma. Då går tiden liksom bara. Till barn. Tvätt. Mat. Läxor. Klippa gräs. Läggning. Packa skolväska. Orka upp på morron.
Och då finns det vänner! Som bjuder in. Som föreslår en fika. Och jag. Jag tackar ja! Låter disken stå och tvätten och gräset växa. Äntligen!
Summa summarum så har veckan varit otroligt påfrestande på många håll. Men också lärorik. Nu hoppas jag att hälften av det som skett de senaste dagarna fortsätter så. Och att den andra hälften inte gör det. Kan ju låtsas att det ska bli så iallafall, så kanske jobbet inte behöver invadera helgen för mycket.
Nu återstår bara läggningen. Av mig själv. Och jag brukar inte vara så motstridig vad gäller den biten så det ska nog gå bra.
Ta hand om dig. Se till att få en fin helg. Säg nåt vänligt till en annan person.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar