Jag lämnar in

Jag tror det började runt sportlovet. Eller var det redan innan. Det var torktumlaren som gjorde det först. Dog. Just hemkomna efter en vecka i Sälen. Med tre barn. Liiiiite tvätt. Lakan och handdukar och högar med kläder. På vintern. Hela nedervåningen full med blöt tvätt. Najs. Men vi vande oss liksom. Jag letade tumlare så länge, för det skulle ju vara rätt maskin. Nu har det gått ett halvår och vi klarar oss ganska bra. Än så länge.

Som sagt. Vet inte vem som började, men tumlaren är lätt att minnas. Så var det min dator. Den är inte helt död, bara på upphällningen liksom. Med exakt rätt vinkel på skärmen och en jäkla massa tålamod och en gnutta tur så kan den funka. Sen var det paddan. Först blev glaset krossat, men det kunde jag tejpa. Men... När den åkte i golvet nästa gång dog den också. Och så grabbens dator. Den bara la av en solig dag. Liksom utan förvarning. Stendöd. Så har vi det så kallade hemma-bio-systemet. Nån bio blir det inte här iallafall. Luckan vägrar att öppna sig, och däri sitter en hemsk barnskiva. Efter några gånger på service gav vi upp.

Vad har vi mer då? Jo, just det. Micron. Den är i paritet med min gamla dator. Samma grej. Med rätt knix kan den fortfarande fungera. Men det är en tidsfråga innan startknappen ramlat in i själva maskinen. Och så gräsklipparen. Roboten. Som kör lite som den vill. Och när den inte vill står den och tjuter i nån rabatt. Charmig kompis. Och så diskmaskinen som pajade, men gick att laga för ringa tvåochetthalvt...

Sen e det bara smågrejer. Grabben lyckades cykla in en spik i däcket, men det gick (nog) att laga. Växlarna på min cykel la av för länge sen, men som tur är har jag ju två cyklar. Eller just det. Den som funkar bra tar ju alltid mannen när vi ska någonstans (nä, jag vet. Ingen pli på honom). Duschdörren som hoppar ur skenan typ hela tiden. Men den hänger ju där iallafall. Än så länge. Och så mannens telefon. Den funkar ju, men han måste ha högtalartelefonen på för annars går det inte att höra. Inga hemlisar här inte! Å så grästrimmern som låter som en mindre tröska med motorhaveri. Och Ergorapidon som kan köra i trettio sekunder på en laddning.

Grabbarnas kick-bikes glömde vi på campingen (jä**a camping, har ju sagt att det inte är nåt att ha) och så var de borta när vi kom för att hämta dem.

Men... När man tror att allt som kan gå sönder har gjort det. Då funkar väl inte den vanliga gräsklipparen heller. Jag tror jag lämnar in. Villa-livet motarbetar mig.

Jag säger bara... hyresrätt nästa....

Just det. En sak till. Mitt träningskort. Funkar inte. Har betalt många månader nu, men inte fan har jag mer muskler eller nån kondition överhuvudtaget...

Och idag satt jag i ett forum och beskrev mig som en glad och positiv person. Hoppas de inte läser det här...

Men en av två bilar fungerar fint. Och resan till Legoland är redan betald... =)
Så jag är rätt glad ändå. Och så slapp jag ju klippa gräset!