Till Sofia

Till en vän som kämpar en annan strid. En trafikolycka som ändrar livet. Som ger smärta och begränsningar som vi inte kan förstå.  Som sänker mörker över dagarna och suger hopp från en glad och sprallig tjej. en dag Sofia, ska det bli bättre! Så mycket bättre! 

Tänk om vi andra kunde ta din smärta, varsin dag. Så du fick leva och njuta och orka. Vi kan inte det. Det är för jäkligt att ens tänka sig hur du har det, denna begränsning av livsrum. 

Att du är du, med en sån kämpaglöd och med förmågan att se det stora i det lilla, att kunna njuta av en frukost, att kunna plocka fram de små stunderna i vardagen - de vi andra bara låter passera som måsten. Detta gör att du tar dig igenom det svåra, att du reser dig fastän det känns skit, att du kommer framåt fastän det går sakta. Och ibland några steg tillbaka. En dag kommer du att leva fullt ut igen, jag är nästan säker på det! Till dess kan vi bara vara här bredvid och försöka stötta och heja, och försöka förstå när det känns uppgivet. 

Idag är det mörkt och jobbigt, imorgon är det kanske likadant. Men sen vänder det och hoppet kommer åter, som så många gånger förr. 

Du, din man, dina tjejer - ni finns i mina tankar varje dag. Vi kämpar våra strider - din familj och min. Men jag känner mig ändå på något sätt förskonad, när jag tänker på hur ni har det. 

All min värme till dig. Tillåt dig att falla. Tillåt dig att resa dig igen. Det kommer att bli bättre. Som en maskros tar du dig genom asfalten. Jag bara vet det. För att du är d

Massor av kramar!