Sonen på 7,5 år har en längre stund försökt få mig att komma och sitta i soffan framför tv:n. Jag sitter vid matbordet som är precis bredvid. Kanske är det tre meter mellan oss. Jag sitter och skriver lite vid datorn och vill göra klart men han insisterar. Säger att det är liksom inget fredagsmys om jag inte sitter där. Mammahjärtat stänger direkt ner jobbmailen och sätter sig i soffan.
En ligger och spelar på iPad, den andre tar min telefon och kopplar in hörlurar. Jag hör honom ljuda Star wars... Efter en stund frågar jag hur de tänkt. Med att jag ska sitta där alltså. När ingen är intressead av vare tv, mig eller chips. Får svar på tal av stora grabben;
- "Men mamma, du vet väl vad fredagsmys är?"
- Hmmm.. Nä, inte riktigt.
- "Men! Du vet väl vad mys betyder?"
- Nja.. jag trodde det men tycker inte det är så mysigt när ni sitter med telefon och iPad.
- "Men... Jag tycker inte det är så mysigt att sitta och prata och så.. Det är ju liksom mysigt när vi sitter här nära varann".
Det tar jag som en komplimang... trots allt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar